Jag har skrivit om det förut, men jag har fortfarande inte kommit på vad det är...på något sätt är jag annorlunda än många jag träffar regelbundet. Det kan vara  och konversationen flyter och även jag kommer med kommentarer och så...och helt plötsligt blir det bara tyst, eller de andra fullständigt ignorerar min kommentar...det är som om jag inte finns. Eller de gånger  är jag pratar med någon och en tredje står och lyssnar och helt plötsligt avbryter denna personen mig och typ "tar över" konversationen. Jag hade ju inte ens pratat klart!!

Som ni säkert räknat ut har det varit en sådan här dag idag. Vad jag än har sagt idag har det antingen varit fel, eller så har jag inte blivit hörd. Jag måste helt sakna det filter som andra har i huvudet som gör att man inte säger saker eller gör saker vid vissa tillfällen... jag kräks snart på mig själv, för det är fruktansvärt jobbigt och energikrävande att gå runt och fundera på om andra tycker att jag är jobbig eller nåt...ändå blir jag framskickad av mina kollegor för att framföra saker till chefen.. det är också en person jag inte känner lyssnar på vad jag säger. Alltså HÖR orden som kommer ur min mun. Han verkar höra något helt annat och helt plötsligt hör jag honom säga att; Men, SÅ kan du ju inte ta upp det här, eller SÅ kan du inte säga!!   Jag kunde förstå det om jag högg personen i korridoren för att prata om att... ja, vad vet jag? Avskeda alla mina kollegor och anställa nån jag såg på stan igår. MEN nu är det faktiskt inte så. Jag börjar helt och hållet att tvivla på min sociala kompetens...för den enda kompetensen jag besitter just nu känns det som är att säga fel sak vid fel tid...

 

Läs väl!! / En fundersam Mamselle